Därför är föreningarna viktiga för hedersförtryckta

maj 2nd, 2012    •  by admin    •   Kommentarer inaktiverade för Därför är föreningarna viktiga för hedersförtryckta

HEDERSMORD Tjänstemän ska inte handlägga hedersärenden som om de vore vanliga familjevåldsärenden. Att placera en hedersvåldsdrabbad kvinna ensam i en lägenhet blir sällan bra. Är man uppväxt i en kultur där familjen, och inte individen, utgör den minsta beståndsdelen, kräver dessa uppbrott nya sunda sammanhang och kollektiv. Här spelar de olika ideella föreningarna och organisationerna inom området en stor roll i upprättandet av nya och viktiga nätverk, skriver representanter från SKR och Tänk Om inför dagens demonstration mot hedersvåld.

Det har i år gått tio år sedan det uppmärksammade mordet på Fadime satte begreppet Hedersvåld på agendan. Mycket har debatterats och gjort sedan dess, likväl drabbas vi med jämna intervall av dessa tragiska mord i hederns namn. Idag hedrar vi i Malmö den senaste och förhoppningsvis sista i ledet av offren, för det som ser ut att vara ännu ett fruktansvärt hedersmord.

För många ter det sig obegriplig hur något så diffust som heder kan rättfärdiga mord på sina egna familjemedlemmar. Det är oacceptabelt och vidrigt, men inte obegripligt. De senaste åren har riktade medel från regeringen via landets länsstyrelser, satt fokus på kompetenshöjning och metodutveckling inom området. Idag finns det kunskap och handböcker att tillgå. Utmaningen ligger numera i implementeringen av rutiner inom kommunernas olika verksamheter.

Det närbesläktade området Våld i nära relationer ligger 10-15 år före arbetet med hedersdrabbade. På samma vis som socialsekreterare och poliser idag börjat få rutinfrågor gällande just våld i nära relationer, saknas liknande rutiner för hur vi fångar upp och ser hedersvåld. Man måste som tjänsteman veta vad man ska fråga efter, men framförallt vad man ska göra av svaret.

Kvinnojourer, kvinnofridslinjer, såväl som de regionala kriscentrumen, fyller en mycket viktig funktion för våldsutsatta såväl som för förövare. Men det är hög tid att vi nu utvecklar och anpassar våra insatser så att de passar de i många fall komplexa hedersvåldsärendena. För det finns betydande skillnader.

Våld i en sekulär familj, så som vi är vana att resonera kring våld i nära relationer, har en utövare som gör något för familjen skambelagt. Våld i en hederskontext har oftast många utövare, och det är sanktionerat av släkten. Dessa betydande skillnader utmanar socialtjänstens gängse arbetssätt och riskbedömningar.

En annan betydande skillnad är hur vi hjälper den våldsdrabbade när vi väl uppmärksammat problemen. Även här uppstår ibland problem när vi tjänstemän handlägger hedersärenden som om de vore vanliga familjevåldsärende. Att placera en hedersvåldsdrabbad kvinna ensam i en lägenhet blir sällan bra. Är man uppväxt i en kultur där familjen, och inte individen, utgör den minsta beståndsdelen, kräver dessa uppbrott nya sunda sammanhang och kollektiv.

Här spelar de olika ideella föreningarna och organisationerna inom området en stor roll i upprättandet av nya och viktiga nätverk. Individens uppbrott från en kontrollerande hedersmiljö kan annars ofta leda till att den nyupptäckta friheten blir svår att hantera, med gränslöshet och ibland självskada och kriminalitet som följd.

Tills dess att kunskaperna och metoderna når ut kommer tusentals unga att växa upp med ett begränsat livsutrymme med hot om tvångsgifte. Men det finns idag inga direkta ursäkter, metoderna, kunskapen och organisationerna finns – nu gäller det att implementera och samverka för att vi ska undvika ännu ett tragiskt och onödigt hedersmord.

Carina Ohlsson, riksdagsledamot (S) och ordförande i SKR (Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund)  Michael Högberg, KBT-Terapeut och sakkunnig på bl.a. Tänk Om