Föräldrakörkort

augusti 16th, 2010    •  by admin    •   9 Comments »

  I maj månad fyllde min äldsta son 15 år varpå han under stort pompa och stått fick en moped. Inte alla av den uppvaktande släkten och vännerna som var med och firade honom, denna vackra vårdag i stugan på landet, visste att man numera behövde körkort för att få köra moped. För de flesta av oss var det, då man själv var 15, enbart att köra utan några som helst krav på förkunskaper. Då frågan under firandet kom på tal höll samtliga med om att det, med tanke på den höga olycksstatistiken, är bra att mopedkörandet reglerats och att kraven höjts.

Det gällde således för oss i familjen att sätta oss in i detta regelverk, där olika mopedklasser krävde olika utbildningar. Som en pappa med ambitionen att vara en icke curlande förälder lät jag min son i mångt och mycket göra denna, sin första resa i byråkratins Sverige, delvis på egen hand. Han fick beställa intyg, ordna id-handlingar, boka tid på körskola, besöka optikern, kolla upp försäkringar, läsa kurslitteraturen samt boka uppskrivningstid såväl som uppkörning…mm.

Denna hans resa fick honom att växa oerhört, dels gällande kunskap om hur samhället är uppbyggt och om hur trafiken fungerar (och nu kan han dessutom vägmärkena bättre än mig, vilket stundtals gör bilfärderna till en smärre  pina 🙂  ).

Några dagar efter hans födelsedag höll jag en temakväll för föräldrar på en skola här i Skåne, uppslutningen kunde varit bättre och det var i princip de engagerade föräldrarna till de välfungerande barnen som kom. Även bland denna målgrupp var mycket av det som jag tog upp gällande gränssättning, uppfostran, ansvar och konflikthantering ändå nytt. Vad som slog mig då, och som hemsöker mig än är att det krävs mer av min son för att få köra moped, än vad det krävs för att få bli förälder.

Kostnaden för en misslyckad skolgång, barndom och för ungdomar på glid överstiger självfallet de samhälleliga kostnader som föreligger beslutet om mopedkörkort.

Att bli förälder är för de flesta det mest behagliga och lättaste att bli – men det i särklass svåraste att vara. Ett högriskprojekt om man så vill. Och att den främsta faktorn i ett barns utveckling är föräldrarna och hemmiljön behöver väl knappast nämnas.

 Jag föreslår således, i likhet med mopedkörkortet, en obligatorisk föräldrautbildning. Självfallet ska inget prov förhindra någon från att få skaffa barn, Men en utbildning som alla vilka väntar eller nyss fått barn ska gå, och att den kopplas till bl.a barn- såväl som bostadsbidraget. Från det att man vet att man ska bli förälder tills det att barnet fyllt 3 år ska man ha gått den av kommunen arrangerade föräldrautbildningen, annars stryps utbetalningarna och de sociala myndigheterna kopplas eventuellt in. Fokus i utbildningen kan ligga på ökad förståelse för barn utveckling och grundläggande behov.

Denna första utbildning kan sen kompletteras med ännu en då barnet är mellan 12-14 år, vars innehåll har ett fokus på problematik kopplade till tonåren.

Föräldrautbildningar har länge varit ett allt mer frekvent inslag, åtminstone i landets större städer, där COPE-program på frivillig grund genomförs med goda resultat. Mot bakgrund av det, samt bl.a. utredning ”Bättre att stämma i bäcken än i ån”så är en slutsats att tidiga preventiva insatser är det i särklass bästa vapnet vi har mot utanförskap och kriminalitet.

 Folkpartiet som på ett behövligt vis förmått lyfta skolfrågorna de senaste åren, och släppt in lite frisk luft i debatten, föreslog nu senast att föräldrar till barn som ej kan uppföra sig i skolan skulle kunna tvingas vara med sitt barn i skolan. Jag tycker, i likhet med Lärarnas Riksföbund, att förslaget i grunden pekar på något bra och viktigt, nämligen föräldrarnas ansvar för sina barn, vilket man inte kan skjuta över enbart på skolan, förskolan eller de sociala myndigheterna.

Men ett problem med förslaget kan vara att föräldrarna till de barn vilka uppvisar negativt beteende är de vilka ej dök upp på min temadag kring föräldraskap, och att de själva är svaga i sin föräldraroll och delvis roten till problematiken. Jag välkomnar Folkpartiets förslag, men ser att det behöver kompletteras med någon form av obligatorisk föräldrautbildning – för visst bör ett föräldraskap värderas högre än mopedåkning?