KBT

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett samlingsnamn för evidensbaserade former av psykoterapi med utgångspunkt i kognitiv psykologi och inlärningspsykologi.

KBT är en strukturerad, aktiv och insiktsbefrämjande psykoterapi som inriktar sig mer på nuet och framtidenän på det förflutna. Inom KBT läggs tonvikten på samspelet mellan individen och omgivningen.  Behandlingsmetoden innebär att man genom grundliga situationsanalyser och självregistreringar kartlägger dysfunktionella beteenden, och arbetar med att förändra icke välfungerande tankar, känslor och handlingsmönster.

En bärande tanke i KBT är just samspelet mellan tankar, känslor och handlingar. Om vi förändrar en av dem så ändras även de andra. Genom att rannsaka konsekvenser för oss själva och för andra, på kort respektive lång sikt, samt genom att öva andra alternativa sätt att tänka och agera, så kan vi förändra våra invanda tanke- och beteendemönster.

Hur fungerar en KBT behandling?

Vanligtvis träffas klienten och terapeuten 5 – 15 gånger. Man arbetar med ett eller flera avgränsade problem. Ett behandlingstillfälle (vilket inom KBT för en session). Varje session omfattar 50-70 minuter.

Klienten och terapeuten arbetar tillsammans med att kartlägga och hitta alternativ till de tankar och känslor som inte är ändamålsenliga/funktionella. Arbetssättet kallas kollaborativ empirism. Tillsammans gör man en beteendeanalys för att kartlägga samspelet mellan klienten och hans omgivning. Utifrån den arbetar man sedan med att förändra handlingsmönster som inte är välfungerande.

Vid varje session kan man följa en på förhand bestämd arbetsplan. Syftet med denna är att ge samtalet en struktur och även att befrämja ett strukturerat sätt att tänka och resonera kring problem.

Sessionen avslutas oftast med att klienten och terapeuten enas kring en hemuppgift till nästa session.

 

Vad menas med dysfunktionellt tänkande?

Om våra tankemönster är väl avpassade för situationen är de adekvata, funktionella. Vi reagerar då adekvat i olika situationer. Tankemönster som, på felaktiga grunder, är negativt eller orealistiskt kallas dysfunktionellt tänkande. Det bidrar till psykiskt illabefinnande genom att leda till negativa känslor och handlingsmönster.

Våra tankemönster finns på olika nivåer som kallas grundantaganden, livsregler och automatiska tankar.

De djupast liggande tankemönstren kallas grundantaganden eller schema. De är personliga kartor som styr hur vi uppfattar världen och oss själva. Vi tillägnar oss dem tidigt i livet under inflytande av betydelsefulla personer i vår närhet. Vi är sällan medvetna om vilka de är vilket gör att de är svårfångade.

Livsregler är personliga regler om hur vi ”måste” vara. De har sin grund i grundantagandena och vi är sällan medvetna om dem heller.

Automatiska tankarär tankar som dyker upp spontant och oreflekterat utan tidigare reflektion. De kommer mycket snabbt och passerar ibland medvetandet så hastigt att vi inte hinner lägga märke till dem, men trots det hinner de påverka känslor och handlingsmönster. De automatiska tankarna återspeglar våra grundantaganden och våra livsregler. Genom att lära oss att lägga märke till dem och pröva alternativa tankar kan vi påverka dysfunktionella tänkande.

Automatiska tankar dyker upp i alla olika situationer utan reflexion. De kan vara neutrala, positiva eller negativa. Eftersom det främst är negativa automatiska tankar som ger besvär är det särskilt angeläget att fånga dessa.

Ett sätt att identifiera automatiska tankar är att arbeta med ett Tanke-känsla-handling-schema. I det beskriver man en konkret problemsituation så noggrant som möjligt och noterar samtidigt vilka automatiska tankar som situationen ger upphov till.

Inom KBT talar vi mycket om Tankefällor. Tankefällor är ett slags logiska fel som gör att vi missuppfattar eller felbedömer situationer. De dyker upp lika vanemässigt som automatiska tankar. De leder till att vi reagerar på sätt som inte är ändamålsenliga. Genom att lära oss att känna igen tankefällor kan vi undvika dem.

Exempel på tankefällor:

  • Allt-eller-intet-tänkande – man uppfattar allt som inte är helt perfekt som misslyckat.
  • Förstoring och förminskning – Man förstorar det som är negativt och förminskar det som är positivt.
  • Selektivt tänkande – Man uppfattar endast det som bekräftar ens egna, negativa, tankar.
  • Tankeläsning – Man gissar vad någon tänker istället för att ta reda på hur det egentligen är.
  • Diskvalificering av det positiva – Man bortser från det som är positivt och räknar det inte.
  • Övergeneralisering – Man drar generella slutsatser om tillvaron utifrån enstaka händelser. Ett enda misslyckande tolkas som ett mönster som kommer att upprepas gång på gång.
  • Katrastroftänkande – Man förväntar sig ständigt att katastrofer kommer att inträffa
  • Känslotänkande – Man tror att de känslor man har är fakta.
  • Personalisering – Man tar på sig ansvaret för händelser som man inte kan påverka.
  • Förhastade slutsatser – Man drar slutsatser utifrån väldigt lite information.
  • Etikettering – Man ger sig själv en negativ stämpel istället för att se varje.

Kontakt och tidsbokning.

Läs mera om KBT:

”En studie om kognitiv beteendeterapi som undersöker vad som eventeullt kan påverka och förändra individers beteendemönster”. Högskolan i Gävle/Institutionen för pedagogik, didaktik och psykologi

Beteendeterapeutiska föreningen – om KBT.